Så har jag då äntligen varit och sett New Moon tillsammans med min dotter (2:a gången för hennes del). Det är väl inget konstnärligt mästerverk men visst var det mäktigt att se. Och visst förstår jag alla tonårstjejer som bara älskar filmen. Nu har den ju gått några veckor och de allra största fansen har ju redan hunnit se den en gång. På denna visningen var rätt många vuxna (föräldrar?). Jag hade gärna varit med och hört när fansen skriker av glädje när filmen drar igång och sitter och gråter under den och lever sig med. Det skapar stämning. Frågade tonåringen om jag får följa med på premiären av Eclipse men hon nobbade det. Vill inte gå med mamma.