Snön ligger djupt på första advent hos oss i Södra Sverige. I går åkte vi ner till Malmö/Lund för att Tonåringen skulle få tillfälle att ta hit lite kompisar och fira sin sextonårsdag. Först stannade vi till i Lund för att hälsa på några gamla grannar till oss vars dotter  Sonen lekte mycket med som liten. Och det gick fortfarande bra, de började umgås direkt. Sen åkte vi vidare till Bryggeriets skatehall i Malmö så sonen fick skata loss lite. Så var det dags för kusinerna och en god måltid. Även där finns det en katt som inte gärna går ut i snön.

Trevligt!

Söndag morgon åkte vi hem och det  har snöat ordentligt i Blekinge. Tonårsfesten hade gtt bra och det städades för fullt när vi kom hem. Ikväll är det första advent och då blir det glögg.

Så har snön konnit till Sydsverige! Först några dagar med intensivt regnande och översvämningar sen frost (när allt som regnat ner fryser). Nu kommer snön. Skönt vara ledig idag, behöver inte gå ut så mycket utan kan betrakta det inifrån. Då kan man tycka om snön, när man slipper vara ute i det.

Idag har jag kokat saffransmarmelad. Och i eftermiddag kommer adventssakerna upp eftersom jag är bortrest i helgen. Det drar ihop sig.....

Jaha. Så ska man ut och resa igen. Jag är inte så förtjust i det för det drar med sig så mycket planering och saker som kan gå fel. Nu ska jag åka tåg och det är ju inte pålitligt det vet jag ju efter erfarenheterna när Tonåringen och jag åkte till Malmö på höstlovet. Jag åker i eftermiddag och kommer tillbaka imorgon kväll. Som sagt; osäkert är det men nu har jag lite mat och vatten, tandborste och kläder.

Sen kommer jag att längta hem hela tiden.

Mitt i novemberregnet så tröstade vi oss igår med den nya Harry Potterfilmen, några dagar efter premiären. Och visst är den bra, även om det fanns sega partier, men hög kvalitet i allt från det tekniska till skådespeleri. Tonåringen och hennes kompisar såg den naturligtvis redan i onsdags och menade att den var den bästa "ever". Del två kommer till sommaren och då är det oåterkalleligen slut och då kommer de att gråta, säger de. Harry Potter är en del av deras uppväxt.

Ibland kommer man i ett akut krisläge; Man får ett otrevligt besked eller man går och gruvar sig över något som ska hända och har en obehaglig känsla i kroppen. Då har jag själv haft mycket nytta av andningsankaret; lite utbyggt.

• Beskriv känslan för dig själv så noga som möjligt: Var sitter den i kroppen, vilken form har den, hur stor är den, hur är ytan, vilken färg har den. Ibland sitter det obehagliga på flera ställen i kroppen, t ex både i ögonen som vill gråta och som en klump i magen, välj då ut ett av dessa ställen koncentrera dig på det.
• Tänk dig att du andas in i den obehagliga känslan. Fortsätt med detta en 10 minuter eller så länge du vill.
• När du andas så bereder du utrymme för den obehagliga känslan och ger den plats i kroppen.
• Nu är det lättare för dig att stänga av kampvredet och tillåta den obehagliga känslan att finnas. Det är OK att den är där. Och tänk, då inträffar det underliga att ofta försvinner den! Ibland så är känslan så stor att den inte försvinner men det känns alltid lättare.

Nyckeln är att vi inte ska kämpa emot. Det är när kampvredet är på som vi mår som bäst. Man måste erkänna för sig själv att ibland blir det inte så bra men det är så det är. Ibland får man bara acceptera och låta vara.

November, november tråkiga månad. För många är det helt enkelt frågan om att hålla huvudet över vattenytan tills det blir december och julstämning.

Men lite roliga saker finns det ju. T ex har den nya Harry Potter filmen premiär nästa vecka och jag, maken och Sonen ska gå på lördag. Tonåringen med sällskap går på premiären på onsdag.

Jag har börjat sticka ett par varma muddar eller pulsvärmare att ha på jobbet, här är så kallt. Det är avstressande och meditativt att sticka. Skönt i november.

Just nu är det ju också riktigt legitimt att ligga på soffan med en bok och ha en kopp te inom räckhåll.

Kratta ihop löven får man väl göra. Men inte för noga. Maskar och andra smådjur ska ha mat och gräsmattan skydd.

Jag försöker gå ut lite varje dag oavsett väder. Nu har det ju varit så tråkigt att det varit på ren vilja ibland, men det är skönt när man kommer in. Faktum är att ljuset så här års är helt underbart och milt.

Nu har nästan alla löv blåst ner och vi har haft några riktigt kalla dagar (någon enstaka minusgrad). Idag ösregnar det men är lite varmare. Längre norrut lär det bli snöoväder men det slipper säkert vi. "En centimeter snö i Stockholm och man får intrycket att hela Sverige står stilla". Nåja, här fortsätter vi som vanligt.

Senhösten är en kort vilsam period innan julhetsen tar vid. Man kan hämta andan och ladda batterierna. Nu har ju vissa affärer plockat fram julsaker redan innan allhelgona i oktober. Där tycker jag att man går över gränsen. November kan jag leva med men inte innan dess.

Nu har jag en dag framför mig utan något inbokat och i morgon är jag onsdagsledig! Skönt!

I går var Tonåringen och jag på den länge emotsedda shoppingresan till Malmö. Vi skulle ta tåget på morgonen och åka hem på kvällen. Trötta steg vi upp i ottan men tänkte oss att vi skulle halvsova på tåget. Av det blev det intet pga att ett trasigt tåg blockerade rälsen ungefär halvvägs. Istället fick vi slåss för att komma med en buss. Ståplats blev det också en bra bit och en timma av shoppingtiden gick förlorad. Väl framme fick vi styrka oss med en fika innan vi gav oss på affärerna. Vi hade jättetrevligt hela dagen och lyckades göra fynd. När vi kom till Malmö central såg vi till vår lättnad att vårt tåg skulle gå som vanligt. Det var mer än fullt eftersom det var Allhelgona och många reser. Nu hade det emellertid blivit ett nytt fel på samma ställe (Hur sannolikt är det? och på samma dag dessutom). Så det blev att slåss om en bussplats i Hässleholm och nu blev ännu fler kvar. I Kristianstad blev vi stående en bra stund och väntade på ett tåg. Ingen information och ingenting öppet. Till slut kom det in ett tåg och vi gick fram till föraren och frågade om det gick till vår hemstad och det gjorde det. Ingen annan information gavs. Till slut kom vi i alla fall hem någon dryg timma sena. Tur att man är (någorlunda) ung och frisk och orkar slåss om bussplatser!

Det är som jag brukar säga: Ska man åka tåg ska man inte ha någon tid att passa och ha med sig mat för ett dygn, ett ombyte kläder och en tandborste!