I lördags hade vi årsmöte och städdag i föreningen på gatan där vi bor. Vårt hushåll stod för matlagningen till lunchen. Detta pysslade vi med hela morgonen tills årsmötet började kl 10. Då gick jag ifrån för att delta i mötet medan Maken fortsatte med grillandet. Mötet gick på ungefär trekvart sedan skulle arbetsuppgifter fördelas. Jag hade stått och hackat lök med mera hela morgonen och eftersom maken skulle iväg på sin träning så skulle jag få stå för undanplockning och diskning själv och dessutom fixa eftermiddagsfika. Alltså var jag arbetsbefriad från andra uppgifter under dagen. Då upphov en dam i församlingen sin stämma: "Men ska inte du göra något? Dig ser man aaaldrig göra något här ute!!!" Jag svarade att jag hade nog med undanplockning och eftermiddagsfika och nappade inte på det i övrigt. Men sur blev jag och har tänkt på det sen dess. Man ska inte häva ur sig sånt. Det kan finnas en anledning till varför saker och ting är som de är som kanske inte är så rolig att prata om.