Regnvädret och kylan är tillbaka igen och just idag så ska Sonen ha cykelutflykt! Först var det ett elände med själva cykeln. Han har knappt cyklat i år och vi vet inte om den behöver ändras för att han växt och Sonen vägrar att kolla. Nåväl, då får han väl cykla på en för liten cykel då.

Regnkläder och stövlar har han inga eftersom det inte är någon idé, de används inte ändå. Jag hade plockat ihop en kasse med extrakläder att ta på när han kom tillbaka. De vägrade han också att ta med, så han får väl vara blöt resten av dagen då.

Själva fraktandet av cykeln var också en historia för sig. Vi bor inte på cykelavstånd från skolan ( i alla fall inte för en 11-åring) så den fick tas dit med bil. Själva den här makapären som man sätter på bilen för att frakta cykeln krävde så mycket muskelstyrka så det klarade varken jag eller Tonåringen. Maken fick alltså göra det innan han stack på tjänsteresa i söndags. Sen ska cykeln upp där och spännas fast, vilket jag och Tonåringen klarade med gemensamma krafter. Under själva färden var jag hypernervös för att den skulle ramla av på motorvägen.

Nu är jag skitnervös för att jag ska få ett sms eller telefonsamtal att något hänt.