Tonåringen slutade ettan på gymnasiet förra veckan. Denna veckan har hon börjat sitt sommarjobb: Tre veckor på ett dagis. I förväg var hon jätteglad över möjligheten att tjäna pengar. Men när det blev skarpt läge så lät det annorlunda.

Pojkvännen har inget jobb och inte bästa kompisen heller och vädret var fint och hon måste gå upp halv 7 på morgonen. Inte ens argumentet pengar hjälpte: "Pappa ger ju mig vad jag behöver ändå", lät det.

Lite har trots allt gnället lättat och hon har blivit solbränd. Jag har ju också påtalat för henne att vi har inte kommit på något annat sätt att försörja oss än arbete så det är bara att vänja sig och tänka på pengarna. Trots allt verkar det fungera bra med barnen på dagiset även om det är lite tråkigt ibland, men det får man vänja sig vid.

Börja förstå det där snacket om att ungdomen inte vill jobba. Nåja, de kommer till insikt de också. Man måste ju försörja sig.