Nu är vi inne i senhöstens rofyllda, kravlösa tid. En paus före julstök och måsten.

Vinterhalvåret har sin egen inåtvända rytm nu när den där lite grå känslan infinner sig när dagarna börjar bli korta. Plötsligt uppskattar man andra saker som att kura i soffan under en filt med en bok och en kopp te inom räckhåll. Att fylla på förråden med några burkar hemlagad äppelchutney. Eller glädjas åt de sista rosorna som är så fina att ta in i ett litet glas.

De korta dagarna, mörkret och de levande ljusen ger den här årstiden en alldeles särskild stämning.

Tänkte på det gamla uttrycket vila skymning. Ett uttryck för den stund då det är för mörkt att arbeta men ännu för ljust för att tända de dyrbara ljusen. En stund som tillbringades med stilla samtal, bön eller vila. Något att tänka på i vår tid när allt går i ett.

För ni som undrar över bilderna i min blogg så är de flesta tagna av min 15-åriga dotter.