Var tillbaka hemma efter Brysselresan vid ca 23.30 igår kväll, tog en macka och stöp i säng. Allt gick väl egentligen rätt bra, men man kommer hem uttröttad och med dålig mage. Jag hade redan bestämt mig för att vara ledig idag och vila mig i form igen! Skönt att slippa dessa eländiga jobbiga flygplatser med ständiga kontroller och bara komma hem.

Lite småkul var det att vara bland dessa eu-byråkrater och se sig omkring. Tänkte mest att jag borde rekommendera min singelväninna att söka jobb därnere. Hur mycket ensamma karlar som helst i 40-årsåldern! Det kändes lite speciellt att slå sig ner i konferensrummet och ta på sig hörlurarna för tolkningen och känna sig lite som Carl Bildt. På något sätt kändes det också lite overkill att resa så långt fram och tillbaka för några timmars konferens. Men så gör man inom eu. Man kan bara få informationen på detta sätt! Låter som att där är för lite svenskar och för lite svenska kvinnor framförallt! Vi har fått lära oss effektivisera! Men jag ska inte vara svenskt tråkig utan visst finns det fördelar med personliga kontakter.

Det var roligt att studera tolkarna. De italienska gestikulerade hela tiden! Så fort de började prata så började de veva! En tråkig tysk orkade jag inte lyssna på utan jag satte på italienarna istället. Det lät bättre.

I matsalen var brickorna jättestora för man skulle ju få plats med allt förrätt, huvudrätt, efterrätt, vin och glas, ost och frukt och allt! Konstiga mattider har dom men jag hade extra proviant med mig.

Maken sa när han såg bilden: ”Det ser ju ut som vilket skitmöte som helst!”