Sitter här på lördagkvällen och har slagit mig ner vid datorn! Mörkt och dystert är det ute men värmande inne. Har just avnjutit biff med rostade rotfrukter (!) och ett glas rött.

Idag har sonen äntligen fått en mobiltelefon efter att ha tjatat sedan han började skolan i höstas. Jag ansåg att en 9-10 åring inte behöver någon mobil eftersom han inte ska vara någonstans där vi inte vet var han är och inte någonstans där han inte kan få tag i mobil. Blev också alltmera irriterad på att det verkade vara ett sätt bland pojkarna att hävda sig med sina mobiler. Det berättades historier om hur "alla andra" hade allt mer och mer fantastiska mobiler. När jag en dag hämtade honom i skolan och såg hur alla ungar direkt tog upp sina telefoner när de kom ut ur klassrummet förstod jag att det var dags. Från början skulle han fått på sin 10-årsdag i april men jag insåg också att det inte gick. Så idag har en mycket nöjd Son fått sig en mobiltelefon. Ganska bra, men ingen värstingmobil. Det första SMS:et gick till morfar. Imorgon tar vi tag i det svåra att börja lägga över hans musik från datorn. En vetenskap i sig.

På något sätt kan jag inte förlika mig med att 10-åringar ska ha mobiltelefon.